Har frusit hela dagen.. Och svettats om vart annat.. Nu är det iallafall så städat de kan bli i mitt hem.. Förutom sovrummet, men de är liksom ingen idé som jag ser det. Jag orkar inte ha ordning här inne.. jag behöver lit kaos också, men det är ju bara å stänga dörren om de skulle komma någon.. Min granne har varit här hela dagen och räddat mig från mig själv och disken.. Jag hatar verkligen att diska, så de är tur att hon hjälper mig med de.. det kan gå sönder både ett och två gas när jag diskar. Just för att allting kommer fram. Har pratat med min älskade mamma idag.. förlåt för mitt utbrott förresten... Och vi kom överens om att jag inte ska lägga in mig idag.. och inte heller i morgon, men om de inte blir bättre så kommer jag tillbringa midsommar på psyket.. Inte mig emot visserligen, men de känns wierd att ligga där och pilla navel och försöka få rätsida på sitt liv medans alla ens kompisar har jätte kul ute bland folk. Men de kommer fler chanser.. Har ingen lust att synas ute i vilket fall som helst, så mig kvittar de..

Förövrigt har jag varit ostabil idag som fan.. Vet inte hur många tårar som har runnit ner från mina kinder.. Känner mig så svag.. Vek.. Förr kunde de dröja evigheter mellan tårarna, nu kan jag så gott som räkna minuterna. Detta är inte jag..
Jag är verkligen kedjad och limmad fast i marken.. tråkigt bara att marken under mig sjunker undan och flyr från mig.. Jag känner verkligen hur jag bara sjunker mer och mer..
Hur länge till ska jag orka?